Det är den meningen man får höra hela tiden du måste kämpa vidare eller du får inte ge upp. Men det känns som att det inte riktigt är någon som förstår mig och hur jag mår dag ut och dag in.
När någon frågar hur det är så säger jag att allt är bra fast det igentligen inte är det. Jag intalar mig själv att allt är bra men det är fel.
Jag vill inte att det ska vara så här men vad kan jag göra?
Orken finns inte att fortsätta försöka för det händer ändå ingenting att skriva till folk som sedan bara ignorerar en är jobbigt och jag fattar inte vad jag gjort mot alla för att de ska bete sig så här mot mig! Jag fattar ingenting!

Jag har alltid varit blyg och hållit allt för mig själv.

Allt som hänt och som man mått dåligt över har jag hållit för mig själv, och inte förens nu har jag insett att det inte fungerar. Jag vet om att jag inte är den ända som blitiv mobbad eller något liknande.

Att hålla allt för sig själv fungerar inte så man måste våga prata med någon.

Mina inlägg är kanske inte dom bästa men jag hoppas på att det ändå fungerar att läsa och förstå :) och jag hoppas att det är någon som tittar in och läser :)